Navigation
Powered by Squarespace
Sök
Friday
Sep222023

Porträtt med Magnus Laupa

Fotografen Magnus Laupa, som jag gjorde boken ”No I'm from Borås” med 2004, kom över och tog några bilder.

 

Friday
Nov252022

Talade geopolitik på Epiroc strategy summit

 

Jag talade om Kina efter partikongressen på Epiroc strategy summit, ett möte för företagets chefer i hela världen på Hötorgsbiografen i Stockholm. Martin Kragh pratade om Ryssland och därefter var det panelsamtal, fotografen lyckades fånga ett ögonblick då vi hittade en ljusglimt – något som i övrigt inte präglade analysen av världsläget. Foto: Epiroc/Daniel Steinberg/Robert Steinberg. 

 

Saturday
Feb262022

Kriget är en logisk fortsättning på de senaste tio årens utveckling

220224  

Mannen som Xi Jinping kallar sin bäste vän har invaderat Ukraina, och gör det i en alternativ faktaverklighet, där en stat ledd av en folkvald judisk man är nazistisk. Många säger att vi befinner oss i en ny era, men det är snarare en logik fortsättning på en utveckling som har varit på gång länge. När Putin säger att han ska slå till mot de som går i Rysslands väg på ett sätt som man inte kunnat föreställa sig är det ett eko av när Xi säger att de som står i vägen för Kina ska få sina huvuden krossade mot en stålvägg, och med blicken på Taiwan – och sedan andra områden KKP gör anspråk på. USA kommer att behöva koncentrera sig på Taiwan och övriga Stilla havsregionen. Europa behöver se om sitt eget hus i en helt annan grad än tidigare, bli mer självförsörjande och göra upp med attityden att globalisering och frihandel ska förändra världens Putinar och deras regimer.  

En av mina mest minnesvärda intervjuer hittils var 2012 med en tidigare redaktör för Folkets dagblad i Chongqing, jag ägnar ett kapitel åt honom i boken Pekingsyndromet. En av de sakerna som gjorde honom mest orolig med Xi var hans entusiasm för Ryssland. Xis första resa utomlands som ny partiledare gick till Moskva, och för en kommunist är det som för en muslim att åka till Mekka. Xi pratade då om en bok: Hur stålet härdades av Nikolaj Ostrovskij, en bok som skildrar hur den ryska ungdomen i krigets hårda skola mognar till goda sovjetmedborgare. Kinesiska skolbarn läser fortfarande den boken. 

Kulturskillnader och Rysslands misslyckade ekonomi gör att bitterheten, galenskapen och våldet är ett synligare skum på ytan där, men likheterna i både (alternativ) verklighetssyn, etik, retorik och politik är tydliga. Utdrag ur intervjun nedan. Först mina senaste artiklar: 

https://kvartal.se/artiklar/fick-putin-gront-ljus-fran-xi/

Skrev denna för Kvartal: Det land som har störst inflytande på Putin är Xi Jinpings Kina. Analytiker försöker nu uttyda Pekings position. Peking skyller utvecklingen på USA, och kan ha mycket att vinna på ett isolerat Ryssland. Det är knappast en slump att Putin satte igång dagen efter att vinter-OS i Peking avslutades.

 

2, https://sverigesradio.se/artikel/hur-blev-os-i-peking

Hur blev OS i Peking? Medverkade i Sveriges radio Studio ett i en panel tillsammans med idrotthistoriker Johnny Wijk och guldmedaljör Sara Hector. 

 

3, https://www.expressen.se/ledare/ola-wong/os-hjaltarna-hamnade--mitt-i-stormaktsrivaliteten/

Jag tror det är genuint dumt och fantasilöst att pressa ungdomar att välja sida eller fördöma länder de kommer ifrån. Resultatet blir en rigid och ofri värld. Ska man kritisera någon så bör det i första hand vara mot företag, politiker, forskare och universitet som går KKP:s ärenden. Skrev om OS största stjärnor, Nathan Chen och Eileen Gu, och hur de hamnade i kläm i stormaktsrivaliteten. Noterar förövrigt att Xi Jinping på torsdagen enligt Folkets dagblads toppnyhet (Ukraina var det inte) skickade meddelande till snowboardaren Su Yiming och inte Gu, de anar nog, kanske med rätta, att hon kan skriva sin egen berättelse och i längden vara något annat än ett verktyg förpropaganda. 

 

4,  https://kvartal.se/artiklar/jag-har-en-ide-om-vinter-os-greta/ Att arrangera OS i ett område med kronisk torka och svår vattenbrist kan inte beskrivas som ”grönt”, ändå gör Peking det. Men vad är framtiden för vinterspelen när vädret blir för varmt eller för torrt för snö och intresset sjunker globalt för den skandalomsusade olympiska rörelsen? Kvartals Ola Wong funderar på om det inte är dags att låta Sverige och Norge bli fasta värdar för nedbantade vinterspel.

 

5, https://kvartal.se/artiklar/winter-os/

Idag invigs vinter-OS i Peking. Mottot för spelen är en version av president Xi Jinpings plan för en ny världsordning. Putin är med på öppningsceremonin, medan USA och flera andra demokratier genomför en diplomatisk bojkott. Mycket har hänt sedan förra gången det var OS i Kinas huvudstad, men man kunde redan då se hur kyligare tider var på väg, skriver Kvartals kulturredaktör Ola Wong som bevakade sommarolympiaden i Peking 2008 för Sydsvenskans och SvD:s räkning.  

 

6, https://www.expressen.se/ledare/ola-wong/vinter-os-starker-kinas-aggressiva-nationalism/ De olympiska spelen återupplivades av baron Pierre de Coubertin som ett fredsprojekt. Med vinter-OS i Peking för dörren kan man väl konstatera att det går så där. För att få till ömsesidig förståelse måste folk kunna mötas, vilket är svårt i den hermetiskt tillslutna bubbla som deltagare, journalister och funktionärer kommer att befinna sig i. 

Men det är inte bara utlänningar som ska hållas borta från kineser. Under Xi Jinpings tid vid makten har det skett en utveckling som Kinaanalytikern Willy Lam kallat ”the closing of the Chinese mind”. OS-bubblan blir därför en illustration av utvecklingen som skett i Kinas relation med omvärlden.

Att leda ett samhälle handlar om att styra människors kunskap, skrev en gång Kommunistpartiets chefsideolog Wang Huning. Han menar att all utveckling och konflikt i ett samhälle beror på hur kunskapen organiseras. För att kontrollera folkets tankevärld behöver de formas i ett slutet system, där utländska impulser går genom ett partifilter. Läs resten här: https://www.expressen.se/ledare/ola-wong/vinter-os-starker-kinas-aggressiva-nationalism/

 

Nedan är utdraget är Pekingsyndromet, ur kapitlet ”Den evige rödgardisten”, det är direkt från PDF:en så en del formateringar har följt med.

 

… Nu pratar partiet om nationell återfödelse. Vad betyder det? 

– Det är fascism. De använder nationens framväxt som ur- säkt för att förneka svagare deras rättigheter. De säger: Vi blev mobbade förut, nu ska vi ha revansch. Det är samma argument som Hitler använde. Men Xi är medveten om hur militärt över- lägset USA fortfarande är. Strategin nu är att göra sig förtrolig med USA och undergräva deras allians med Japan. 

Han Pingzao säger att han oroades av att Xi åkte till Ryssland som första land efter att han tog över. För en kinesisk ledare är det som för en muslim att åka till Mecka. 

– Vad finns i Ryssland att studera? Han pratade om rysk kul- tur. Vadå för kultur? Jo: Hur stålet härdades av Nikolaj Ostrov- skij, en bok som skildrar hur den ryska ungdomen i krigets hår- da skola mognar till goda sovjetmedborgare. Kinesiska skolbarn läser fortfarande den boken. 

– Att han åkte till Ryssland visar att Ryssland håller oss om ryggen så vi kan koncentrera oss på Stilla havet. 

Mot Han Pingzaos alarmistiska argument kan man invända att Kinas ledare brukar förlägga sina första utlandsresor till Ryss- land eller Nordkorea. Xis företrädare Hu Jintao åkte till Ryssland – och Hu startade aldrig några krig. Putin valde Kina. Xi återgäl- dade bara artigheten när han besökte Ryssland. Jag har svårt att tro att partiet skulle vilja ha en upprepning av Kulturrevolutio- nens pöbelvälde eller stänga landet mot omvärlden. Han Pingzao insisterar ändå att en stark och rik Folkrepublik är ett stort hot. 

– För om en ledare blir galen så blir det tragedi. Demokratier kan inte bli lika galna som diktaturer

Kina har väl kollektivt ledarskap idag i ständiga utskottet? Varje medlem av ständiga utskottet uppges ha vetorätt i policyfrågor. En diktator som Mao kan inte längre störta landet i kaos eller göra extrema beslut. 

– Nej, nej, nej! Gå inte på den sagan! skrattar Han Pingzao och viftar med fingret. 

– Partiet har 80 miljoner medlemmar, och ovanför dem är det partiets centralkommitté och över dem politbyrån och sen kommer politbyråns ständiga utskott och medlemmarna i utskottet är rankade i rangordning ända upp till nummer ett, och ettan är Xi. Innan Bo Xilai störtades satt han också i Chongqings styrande partikommitté. Men det var alltid nummer ett som gälde. Det är som en maffia, med en stor boss som resten ska lyda. Partiet har en partidisciplin! 

Om Xi Jinping är en evig rödgardist. Hur är då en rödgardist? 

– Han hatar väst ända in i märgen. Oavsett vad han säger kommer han aldrig att acceptera västerländska värderingar. En rödgardist betraktar nationen som en organism, säger Han Pingzao. 

– Ser man samhället som en organism så är det hjärnan, partiledningen, som ger order medan resten av organen därnere bara ska lyda. Hur skulle det se ut om levern tilläts ha egen vilja? 

Hur har Kulturrevolutionen påverkat dem? 

– De styrs av att de är materialister och ateister. Vi kan göra vad som helst och kommer inte att straffas för det! Det är därför de vågar göra sådana enorma projekt: bygga megastäder på re- kordtid, Det stora språnget, De tre ravinernas damm på Yangt- zefloden. Titta här utanför! Vattnet borde stå högt nedanför oss så här efter vårfloden. Men nu är den så grund att inga skepp kan komma fram. 

Tuesday
Jan112022

Krönikör på Expressen och mer Kvartal Kultur

Jag har blivit fristående krönikör på Expressen, mina artiklar kan hittas här: https://www.expressen.se/ledare/ola-wong/ Hittills har jag skrivit om KI:s samarbete med enhetsfrontare och bolag som gör rasforskning, näringslivet som Kommunistpartiets lobbyister och att P3:s verkliga problem är inte gangsterrap. Kanalen med en snittålder på 41 år på lyssnare har blivit medelålders och medelklass och är inte särskilt relevant för kidsen. Den mesta tiden lägger jag som vanligt på att vara redaktör för Kvartal Kultur. Vårt stjärnskott Lapo Lappin (23 år!) drog före julhelgerna igång en spännande debatt om synen på människovärde och Sveriges förkärlek för utilitarism, med utgångspunkt i ett seminarium från Statens medicinsk-etiska råd. Läs den här: https://kvartal.se/artiklar/foresprakare-av-spadbarnsmord-pa-etikseminarium/ Repliker från Tännsjö och Sandman finns längre ner om man scrollar ner. 

Thursday
Oct282021

Klimatmötet och Kina, Östasiatiska, Boktips och Posthumanism.

En liten uppsummering. Cop26 börjar i Glasgow. Kvartal har haft en artikel av Karl Hallding om Kinas klimatpolitik som jag var redaktör för: 

https://kvartal.se/artiklar/fall-inte-for-kinas-klimatstrategi-i-glasgow/

# Om grön utveckling i själva verket innebär storskaliga satsningar på kolkraft, vad betyder då president Xis utfästelser om ”klimatneutralitet till 2060” eller löftet att ”sluta bygga ny kolkraft utomlands”?

# Faktum är att under Xi Jinpings ledning har Kina utvecklats i en klass för sig som en ledande internationell finansiär och leverantör av brun – fossilbaserad och miljöskadlig – infrastruktur.

# Klimatet utgör tillsammans med global hälsa, internets styrning och utvecklingsfinansiering grundpelarna i den kinesiska regimens strategi för att omvandla globala institutioner och normer så att de ska avspegla kommunistpartiets värderingar och prioriteringar. 

# För partiet är det en välbeprövad strategi att locka utlänningar med löften som ska infrias i framtiden, i utbyte mot eftergifter för Kinas kärnintressen i nutiden. Den metoden har använts i allt från att få Peking-OS (som skulle leda till mer mänskliga rättigheter) till överlämnandet av Hongkong. Det vore snarare konstigt om Peking inte hade använt den strategin i klimatfrågan också. 

# Det är oroväckande när europeiska ledare som Stefan Löfven börjar medvetet eller omedvetet använda partispråk som ”hitta vinna-vinna-frågor”, vilket kommer med en hel ekologi av partiets värderingar.  ”vinna-vinna-frågor” inom klimatet – ett uttalande som passar väl in i den kinesiska retoriken om ”win-win”-samarbete om globala ödesfrågor baserat på absolut statlig suveränitet.’

# Det är inte någon ”win-win-situation” för vare sig klimatet eller grundläggande demokratiska värderingar och mänskliga rättigheter. 

Ekonomernas lösningar för klimatet 

Jonas A Eriksson skriver om ekonomi för Kvartal och jag hade nöjet att vara redaktör för hans text om klimatekonomin. https://kvartal.se/artiklar/ekonomernas-losningar-for-klimatet/

# Det går att få mer “pang för pengarna” i klimatarbetet, anser svenska forskare som undrar varför inte mer görs för att samla in koldioxid. 

# I en ny bok säger professorn i klimatekonomi Gernot Wagner att världen till slut kommer tvingas tämja solens strålar genom ”geoengineering”.

# Bör vi se på klimatkrisen som en fråga om att hitta optimal utsläppsnivå och ambition eller bör vi ta höjd för alla osäkerheter och de enorma riskerna i värsta-scenariot? Om  risken för en 6-gradig ökning i så kallad klimatkänslighet är på upp till 10% enligt IPCC:s konservativa bedömning bör vi göra mer nu.  Artikeln sammanfattar argumenten Nordhaus vs Weitzman och Gernot. Jonas A Eriksson landar i att näringslivet kan ge lösningar när världspolitiken är låst, kanske dags för ett draknästet för klimatet? skriver han. 

Tre böcker för läslovet

Det är läslov vecka 44 och som vanligt står en lukt av bränd pansarplåt från Stalingrad över bokhandlarna. Jag rekommenderar tre böcker om andra världskrigets tid. Illustrationen är gjord av min bror André Wong. 

https://kvartal.se/artiklar/tre-bocker-att-lasa-om-andra-varldskriget/

  Museidebatten – återkomsten 

Jag själv har skrivit ett antal artiklar om Världskulturmuseerna (yes, igen) och nya fenomen som posthumanism.  

https://kvartal.se/artiklar/fortfarande-en-dalig-ide-att-sla-samman-museer/


https://kvartal.se/artiklar/ar-talet-om-modiga-museer-en-hundvissla/

 https://kvartal.se/artiklar/har-humanismen-blivit-den-nya-vita-mannen/ 

Går igenom dem nedan.

Var är utställningen om Xinjiang? 

https://kvartal.se/artiklar/ar-talet-om-modiga-museer-en-hundvissla/

# Om Världskulturmuseerna hade velat vara modiga och postkoloniala på riktigt skulle de kunna göra en utställning om Xinjiang. De har stora samlingar från de regionerna på lagret, inte minst från svenska missionärer likt Lars-Erik Högberg, som verkade i det som då kallades Östturkestan.

# Museet hade kunnat visa Xinjiang som det var före det kulturella folkmordet. Före massinternering i lägren för hjärntvätt. Innan myndigheterna rev eller vandaliserade tusentals heliga platser som är avgörande för den uiguriska identiteten: helgedomar, moskéer och gravar för sufiska helgon och poeter. Innan massarresteringar av författare, artister och musiker, akademiker. Innan inflyttningen av miljoner med han-kineser och kolonisering av uigurernas naturresurser och åkerjordar. Innan kommunistpartiet straffade H&M för att bolaget uttryckte oro över rapporter om tvångsarbete på Xinjiangs bomullsfält. Långt innan uiguriska barn skickades till barnhem för att mista sin kultur. Någon sådan utställning är dock inte aktuell.

#Senast jag var på Etnografiska visades föremålen från Xinjiang enbart i syfte att problematisera Lars-Erik Högberg själv (vit, man). Museet ifrågasatte hans försök att dokumentera en främmande kultur. Enligt kritisk museologi ska samlingarna användas för att visa att insamlingsprocesserna baserats på imperialistisk maktutövning. De verkar leva kvar i en förgången värld där den vita mannen och västvärlden var de enda som ansågs ha agens och förmåga att utöva rasism och kolonial politik.

Dags att släppa världskulturstenen?

Och så den här: https://kvartal.se/artiklar/fortfarande-en-dalig-ide-att-sla-samman-museer/

# Trots riksdagsbeslut och massiv kritik lanseras nu återigen planer på att slå ihop Etnografiska, Medelhavs- och Östasiatiska museet i en byggnad. Det är fortfarande en dålig idé, menar Kvartals kulturredaktör Ola Wong som undrar om det inte är dags att göra upp med arvsynden för Statens museer för världskultur.

 # För fem år sedan kom ett förslag att slå samman de tre museerna Östasiatiska, Medelhavs- och Etnografiska museet till ett Världskulturmuseum Stockholm. Det ledde till en massiv diskussion om kulturarv, politisering och kunskapsförakt, där inte minst jag själv var engagerad. För den som vill läsa mer finns artiklar samlade i länken här.  

#Riksdagen grep in och riktade i maj 2017 ett tillkännagivande till regeringen att varje museums särart bör bevaras. Socialdemokraterna och Miljöpartiet reserverade sig, men majoriteten röstade för.

I den motion (2016/17:3643) som låg till grund för riksdagens tillkännagivande sägs även att en sammanslagning av olika museer, eller att flytta ihop dagens verksamheter under samma tak, riskerar varje museums särart.

# Där trodde man att faran var över. Men nu, fem år senare, har den som ett rotskott med kirskål växt upp igen i form av en ny intern utredning, kallad fördjupad förstudie. Återigen vill överintendenten Ann Follin slå samman lokalerna. 

#”Det här är en slaktrapport utan någon som helst konsekvensanalys av effekterna, där museerna kommer att hamna i magasin” säger vetenskapshistorikern Jan Romgard.

#En sammanslagning skulle i praktiken stänga tre internationellt erkända museer och deras bibliotek för överskådlig framtid och skapa okontrollerade kostnader. Mycket talar för att de nya alternativen skulle innebära mindre utställningsyta.

# Även SMKV:s egen rapport visar att det billigaste alternativet är att stanna kvar i befintliga lokaler och uppdatera dem mot lagkrav. Flyttkostnaden för sistnämnda beräknas till  64 miljoner kronor. En flytt till Gärdet skulle kosta nästan det dubbla, 123 miljoner,  medan flytten till Slakthusområdet beräknas kosta över 166 miljoner kronor.

# Faran är också att så snart samlingarna packats ned så finns det både ekonomiska och ideologiska skäl att låta dem förbli i lager.

# Även enligt Världskulturmuseets egna glädjekalkyl skulle det ta flera årtionden innan man kunde börja räkna hem investeringen, vilket får en att undra vad de egentliga motiven till flyttivern är? Det är förvisso eftertraktade lokaler, nära regeringskansliet dessutom i Medelhavsmuseets fall. 

Posthumanism

Om människan inte längre är i centrum, bör konservatorn ta hänsyn till silverfiskens perspektiv på museet? En museolog hävdar det i en färsk doktorsavhandling. Har människan blivit den nye vite mannen? Det verkar som om den problematiska människan står på kö att bli dekonstruerad, alltså kvinnor, män, barn, trans, icke-binära you name it, skrev om det här: https://kvartal.se/artiklar/har-humanismen-blivit-den-nya-vita-mannen/ Det finns till och med en rörelse för frivillig utrotning av den mänskliga rasen. 

Men vad blir det av med det som står på museets skylt när fokuset hamnar på samtiden, eller till och med försöker distansiera sig från det mänskiliga, som de i postmodernismens övre stratosfärer filosoferar om? Han som sålde sin själ till djävulen kan ge svaret. Harro Siegels ovärderliga marionetter från uppsättningen Faust, kanske 1900-talets allra främsta, togs till Sverige av hans lärjunge Michael Meschke på 1950-talet och införlivades i Marionettmuseet (de syns i Bergmans film Fanny och Alexander). Museet utsågs till Årets museum i Europa år 1990. Sedan donerade Meschke samlingen med 4 000 föremål till staten år 2011. 

# Donationsavtalet säger att staten ska garantera dels sakkunnig hantering av samlingarna, dels deras tillgänglighet för allmänheten, men detta sker alltså inte. De ligger efter bildandet av Scenkonstmuseet i stort sett allihop bortglömda på statens lager i Tumba.

# Man kan citera Michael Mesckes analys av Faust-figuren, den västerländska moderna människans prototyp. Först inhämtar Faust all kunskap enligt den till övermänniskoidealet gränsande europeiska humanistiska traditionen, sedan, när han inser att ingen kunskap lärt honom leva, förnekar han all den kunskapen och träder in på icke accepterade, dunkla vägar, alkemins, magins, självbedrägeriets. Uttrycker inte detta att den västerländska människan havererar?