Navigation
Powered by Squarespace
Sök
Wednesday
Apr252007

Konsumera mera - H&M öppnar i Shanghai

En krönika från högkonjunkturens läppglansigaste dagar. HM gjorde sedan succe i Kina och lyckades karva ut ett eget segment mellan Zara och lågbudget.

 

Krönika publicerad april 2007.

 

H&M anslöt sig i veckan till kön för att erövra Kinamarknaden. Bland modemärken hör det till att börja med en jättefest. I supercoola Shanghai har därför fri champagne slutat vara exklusivt: det är standard. För att imponera här måste det till något extra. Så hur klarade sig H&M på sitt premiärparty?

När jag kom till Vetenskap och Teknologimuséet på onsdagskvällen trodde jag att de förväxlat Kina och Nordkorea. Det gigantiska gråsvarta museet är i hård konkurrens Shanghais mest omänskliga monumentalbyggnad. Framför entrén stod en vajande kör av 300 kinesiskor i likadana kläder och sjöng maskinmässigt en av Kylie Minouges hittar. Det blev bättre innanför portarna.

Lokalen är en sfärisk kupol av glas- och stål som för kvällen beströtts med fem miljoner glittrande plattor från discokulor.  Därinne minglade 1500 personer runt och drack gratis champagne. Skådespelerskan Zhao Wei och fotomodellen Lu Yan syntes visserligen, men ingen av de riktigt stora kinesiska stjärnorna som Jay Zhou, Liu Dehua  eller Karen Mok. Man kan visserligen argumentera att det vägs upp av att Kylie Minouge skulle framträda. Men de flesta kineser vet inte vem hon är. Under kvällen hade strandkollektonen ”H&M Loves Kylie” världspremiär. Det är ett ikon-samarbete i likhet med Madonnakollektionen.  Kylie insats var attvara bollplank åt designchefen Margareta Van Den Bosch.

Sen var det dags för konserten. Kylie sköt upp ur ett podium och behövde bara le för att få publiken i sin hand. Bredvid sig stod återigen hattifnatt-kören, men de verkade lite mer mänskliga den här gången. Hon sjöng två låtar. När hon kom till klimax i  Can’t Get You Out of My Head hit  började fyrverkerier lysa upp glassfären från utsidan och genom ett regn av silverkonfetti syntes H&Ms logga. Kylie sjönk ner genom podiet igen och den gamla disco-dängan ”Everybody was kungfu-fighting” spelades.

Jag gick fram till H&Ms danske vd Eriksen som höll på att stuffa på dansgolvet och frågade om han var nöjd?

_  Det är morgondagen som räknas, sa han.

(Öppningen på torsdagen blev en succé, köerna var timslånga och pirayahets utbröt i lokalen när hundratals kinesiskor snappade mellan varorna).

Vad har party kostat?

_ Ingen aning, sa han och slog ut med armarna.

På torsdagen var kritiken blandad i kinesiska tidningarna. Nyhetsmorgonbladets journalist klagade mest på att lokala journalister diskriminerades och Kylie var klädd i en dålig qipao-dräkt som inte framhävde hennes figur. Journalisten nämnde inte ens H&M. Orientaliska morgonbladet däremot skrev att det var den mest glamorösa öppningsfesten hittills i Shanghai. Ett hyfsat gott betyg alltså.

 

Ola Wong

 

Wong om vad alla pratar om …

+ Fan-självmord. Lin Juan heter ett fanatiskt fan till Liu Dehua. Efter att ha nekats träff med kantopopstjärnan begick hennes far (!) självmord i protest.

+ Kina är en rocköken. Förhoppningsvis kommer Sonic Youths Shanghai-spelning senare i månaden inte visa sig vara en lika tom hägring som Robbie Williams inställda Kina-turné.

+ Vem är det egentligen som efterfrågar alla dessa exklusiva designerbarer? Inte många med tanke på hur enkelt det är för vanliga dödliga att komma in på Philippe Starck-designade Volar – officiellt enbart för rika medlemmar.

Sunday
Apr012007

Taoismen dammas av

Krönika publicerad april 2007.

SHANGHAI

Jag mötte en taoistpräst vid Himmelens sjö i Xinjiangprovinsen. Jag frågade honom varför han blivit taoist. Med sina 25 000 utövare är den i särklass minst av Kinas fem officiellt erkända religioner, de övriga är buddhism, islam, protestantism och katolicism.

_ Alla de andra kommer från utlandet. Bara taoismen är kinesisk, blev svaret.

Av liknande nationalistiska skäl har Peking nu bestämt sig för att damma av taoismen.

Topptjänstemannen Jia Qingling uppmanade nyligen att använda den uråldriga visdomen för att bygga ett ”harmoniskt samhälle”. Så kallas president Hu Jintaos doktrin för att överbrygga växande motsättningar.

I veckan möttes 300 delegater från hela världen för att diskutera Daodejing, Boken om vägen och dess kraft, en uråldrig skrift som ofta tillskrivs Lao Zi, Gamle Mästaren. Det var det första internationella taoistforumet på 50 år i Kina.

                             Kinas andre store lärofader Konfucius har hyllats i flera år av Peking. Det är enkelt att förstå: Han predikade lojal underordning. Även dagens harmoni-doktrin ligger nära Konfucius budskap.

Men med taoismen har kommunistpartiet fått en mer omaka sängkamrat. Den strävar bortom det rationella. Tao – vägen – kan inte fångas i ord, koncept eller teorier. Bara den som gjort sig fri från alla begär kan nå insikt. Lao Zi hyllade principen av wu wei, icke-handlande. Han menade att en härskare bör agera så lite som möjligt, helst inte alls.

Likaså kritiseras konfucianernas besatthet att tukta naturen: dämma floder och hugga ner skog. Taoismen är snarare ett enda angrepp på dagens kapitalistiska och ingenjörsdrivna reformpolitik. Kommunistpartiet har fördämt Yangzi-floden och satt målet att fyrdubbla BNP till 2020. Därför tippas Kina att bli världens största utsläppare av växthusgaser redan inom två år. Taoisterna förespråkar istället att man shun qi ziran följer naturen.

Men för Peking liksom för prästen vid Himlens sjö är det viktigaste att taoismen är kinesisk snarare än dess andliga innehåll. Vid ett möte för asiatiska samarbetsorganisationen Boao-forumet nyligen var det mycket trumslagande för ”Asiatiska värderingar”. Termen var senast poppis på 90-talet som ett alternativ till västerlandets modell av demokrati och individuell frihet.

Problemet är att man egentligen kan hitta stöd för vilka värderingar man vill i Kinas historia: Blödhjärtade humanister studerar Mozis teori om ”allomfattande kärlek”. Konfucius sade ”Gör inte mot andra vad du inte vill att andra ska göra mot dig” ett halvt årtusende före Jesus var påtänkt. Fascister finner inspiration i Han Feizis och andra legalisters betoning av strikta regler och grymma straff. Religionsforskaren Karen Armstrong menar att det som är unikt kinesiskt är landets tolerans. I det gamla Kina kunde man vara konfucian på dagen och taoist på kvällen. Armstrong skriver: ”Kineserna förstod att ingen kan ha det sista ordet om sanningen. Respekt för andra åsikter var viktigare än att åstadkomma en enda ofelbar vision”. Människorättsorganisationer som Amnesty kritiserar regelbundet dagens kinesiska ledning för att förfölja religiösa minoriteter. De menar att det är hög tid för Peking att även damma av landets imponerande tradition av tolerans.

Ola Wong

Wednesday
Feb212007

Filmer om Sanxia

Krönika publicerad februari 2007.

SHANGHAI

Två aktuella kinesiska filmer har tvångsförflyttningen från jättedammen Tre raviner, sanxia, på Yangzifloden som tema. Det är Guldlejonvinnaren ”Det goda folket i tre raviner” och regissören Zhang Yangs ”Komma hem”. Bägge handlar på olika sätt om familjer som splittrats, bybor som blir lurade på pengar, hus och hembygd som för evigt försvunnit.

Det känns inte som en slump. Få projekt fungerar lika bra som symbol för Kinas hårdhänta modernisering.

Forskaren Ma Jun räknar med att närmare två miljoner människor tvingas lämna sina hem på grund av dammen.

Nu har det avslöjats att 272 miljoner yuan som skulle gå till de drabbade istället har försnillats. De lokala ledarna har använt pengarna till att bland annat betala byråkraternas löner ge sig själva nya fina kontorsbyggnader.

Revisorerna kontrollerade hur 9,6 miljarder yuan som centralregeringen avsatt till folkomflyttningen egentligen använts. Eftersom den undersökta perioden bara gällde två år och inte hela det drabbade området finns det stor risk att svinnet egentligen är mycket större. Fem fall har överlämnats till polisen. Det visar Pekings ökade vilja att slå till mot korruption, och redovisa det offentligt.

Dammen på Yangzifloden kallas världens största vattenkraftsprojekt. Den invigdes i fjol under mycket flaggviftning. Men utgifterna är enorma. Bara folkomflyttning hade vid slutet av 2005 kostat 51 miljarder yuan. Och det är en siffra som väntas stiga ytterligare – inte minst på grund av korruption. Tvångsflyttningen har dessutom i många fall inneburit ett ekonomiskt dråpslag mot lokalbefolkningen. Mer än 60 procent av företagen i de drabbade områdena gick i konkurs, bönderna har spritts över Kina som migrantarbetare. Revisionsrapporten visar att många inte fått tillräckligt med mark för att kunna fortsätta odla.

 

Tidsinställda bomber

Inget annat land har byggt ut lika mycket vattenkraft som Kina. Men geologen Fan Xiao varnar att mer än en tredjedel av dammarna är dåligt byggda och farliga.

Han beskriver vattenmagasinen som tidsinställda bomber. Redo att utlösas av översvämningar eller jordbävningar. Han är särskilt oroad över den pågående kraftiga utbyggnaden av dammar i sydvästra Kina. Där sker ett skalv som mäter åtminstone 6 på Richterskalan i snitt vart tionde år. Det är också regionen i Kina som är mest plågat av landras.

”Statistik visar att hela 36 procent av Kinas dammar är dåligt byggda eller farliga… Och cirka 700 av dem är i akut behov av reparationer. Tyvärr erbjuder Kinas historia ingen brist på läxor vi kunnat lära oss av misslyckade dammbyggen” skriver han i ett nummer av den kinesiska utgåvan av National Geographic från 2004.

I augusti 1975 dränktes exempelvis 200 000 människor när två medelstora dammar kollapsade i Henanprovinsen. Tolv miljoner människor drabbades.

Filmen “Det goda folket i tre raviner” heter ”Still Life” på engelska och vann ett guldlejon vid filmfestivalen i Venedig.

 

Ola Wong


Fakta: Dammprojektet Tre Raviner.

+185 meter lång kallas den världens största vattenkraftsprojekt

+Beräknas kosta 180 miljarder yuan.

+Vid invigningen i fjol räknade dammbolaget att tjäna in med råge på bara tio år i full drift.

+Elen från dammen beräknas ersätta 50 miljoner ton smutsig stenkol per år.

 



Wednesday
Jan312007

Inte bakifrån sa doktor Huang

Krönika publicerad februari 2007

SHANGHAI

Traditionell kinesisk medicin är i kris. Kineserna vill hellre ha västerländsk vård. Laura Mitchelsson kan förklara varför.

Brittiska Laura bor i Shanghai där hon driver en firma med sin kinesiska väninna. I fjol gick hon till en doktor i traditionell kinesisk medicin, doktor Huang. Han fäste elektroder på hennes fingrar kopplade till en maskin för att mäta qi-kraften. Qi är livskraften som sägs flöda i kroppen. Doktor Huang sa att hennes inre organ var veka. Hans teori var att hennes ben inte var rätlinjiga. Det störde qi-kraftens flöde. Enda lösningen var att han drog Lauras knän i rätt position. Huang sa att han studerat den konsten av en känd taiwanesisk mästare. Dessutom tränade han kung-fu. Hans händer var därför extremt starka. Det skulle inte vara några problem att vrida knäskålarna i rätt läge, sa han. Men det fanns ett problem: Direkt efteråt skulle Laura må väldigt illa. Och den följande månaden skulle hon inte kunna springa, inte simma. Och inte ha sex bakifrån!

Förstår du vad jag menar?

_ Öhh jag tror det.

_ Så här alltså, sa doktor Huang och klättrade upp på en säng. Han ställde sig demonstrativt på alla fyra.

Laura bad att få fundera på saken. Efteråt pratade hon med sin kompis Claire som också gått till doktor Huang. Claires problem är att hon ständigt blir sjuk i småkrämpor och förkylningar.

Claire berättade att doktor Huang diagnostiserat att hennes knän inte var samordnade.

_ Han skulle kunna fixa det genom att knäcka knäskålarna på mig. Men då skulle jag inte kunna springa eller ha sex bakifrån. Och när han sa det klättrade han upp på en säng i rummet och ställde sig på händer och knän, berättade Claire.

De kontaktade den taiwanesiska väninna, vi kan kalla J, som rekommenderat dem doktor Huang. J är ett ytterst hårdhudat bombnedslag, verkställande direktör, tidigare bosatt i New York och Taipei. Doktor Huang hade mycket riktigt upptäckt fel på hennes knän och klättrat upp på sängen. Men på något sätt hade Js misstrogna storstadscynism försvunnit. För hon lät verkligen doktor Huang rycka knäskålarna ur/i led på henne. Det hade gjort väldigt ont! Men hon tyckte att hon numera gick på ett mer balanserat sätt. Anledningen till att hon slutade anlita doktor Huang var att han börjat flörta med henne.

Benknäckar-Huangs framfart i Shanghai är inte det enda tecknet på kvalitetskrisen i kinesisk medicin, eller TCM som det förkortas. Tidningen Sydlig Weekend har funnit att antalet kvalificerade doktorer sjunker alarmerande snabbt. Totalt finns det 270 000 ”läkare” som utövar TCM i Kina. Av dem är mindre än 30 000 kvalificerade att skriva ut recept. Samtidigt har antalet doktorer inom västerländsk medicin stigit till 1,75 miljoner. Det krävs lång universitetsutbildning för att bli TCM-läkare. Men upp till hälften av utbildningen ägnas åt studier av västerländska vårdmetoder. De vet därför mer om dessa än om TCM.

Behandlingsmetoder som akupunktur har en bevisad effekt. Men kinesisk medicin verkar mer uppskattad i grannländerna. Sydlig Weekend skriver att ”kinesisk” medicin tillverkad i Japan står för nästan 80 procent av den internationella örtmedicinmarknaden  

En ny lag förbereds nu som ska reglera utövandet av TCM. Går den igenom lär det i fortsättningen bli mindre rätlinjiga knän och mer varierat sexliv i Shanghai.  

Ola Wong

Thursday
Jan252007

Indiska demokratitvivel

Krönika publicerad januari 2007

BANGALORE

Hip-hopen tränger ut från dansgolvet på trendiga I-bar i Indiens it-mekka Bangalore. Direktör Paresh Kanaiya berättar att hans textilfirma, Opex India, håller på att investera 100 miljoner dollar i en ny fabrik i staden. Ett bidrag i mängden till Indiens nästan 10-procentiga ekonomiska tillväxt. Indien hyllades nyligen av Englands finansminister Gordon Brown som ”världens snabbast växande demokrati”. 1947 blev Indien det första landet utanför västvärlden med en demokratisk konstitution. På den tiden var Indien rikare än Kina. Idag är Kina mer än dubbelt så rikt som Indien. Paresh ger inte mycket för folkstyre.

_ Varken jag eller min bror röstar, säger han och nickar mot sin lillebror, stadsplaneraren som sitter i soffan tvärsemot. Ingen som är framgångsrik röstar, menar de.

_ Det är som att välja mellan djävulen och havet, politikerna är inte något att ha. De enda som utnyttjar sin rösträtt är de fattiga. Det är därför det inte går att riva slummen, klagar Paresh medan det blå ljuset från poolen reflekteras i våra drinkar.

Ett besök i Mumbai, Indiens rikaste stad, stödjer hans tes. Där tvingas mer än hälften av de 13 miljoner invånarna skita i det öppna eftersom de saknar tillgång till toalett. Slumbefolkningen används som röstboskap bland politikerna.

Men stadens ledning försöker nu få bort slummen. De vill förnya staden och har sökt sig utomlands efter inspiration. Nej, det är inte Stockolm, London eller New York som är modellen. Det är kinesiska kommunistpartiets stolthet - Shanghai. År 2004 satte programmet igång. Inom några månader hade 90000 slumhus rivits, hem för 300 000 människor. För en kinesisk politiker hade det bara varit ytterligare en dag på kontoret. Men i Mumbai ledde det till ett ramaskri i pressen och bland påtryckargrupper. Centralregeringen i Dehli satte slutligen stopp för rivningarna. Sluminvånarna  kunde återvända och bygga upp sin misär på nytt.

_ Alla indier vet att om vi hade haft Kinas system skulle vi vara rikare idag, säger Dilip Maitra, ekonomiredaktör på tidningen Deccan Herald i Bangalore. Han menar att Indien aldrig kommer kunna skapa en exportindustri som i Kina. Det betyder att fattigbönderna riskerar att bli kvar i fattigdom på landsbygden. Återigen skyller Dilip på flerpartisystemet.  

_ Det finns massa särintressen som förhindrar beslut. Regeringarna byts ut och det finns ingen stabilitet i politiken. I Kina bestämmer kommunistpartiet vad som är bra för folket, och sen är det bra med det.

Nobelpristagaren i ekonomi Amartya Sen menar däremot att Indiens problem är för lite demokrati. I sin nya bok The Argumentative Indian hävdar han att det behövs mer organiserade krav på utbildning (39 procent är analfabeter), mat, sjukvård och miljöskydd. Sen menar att en mer aktiv, deltagande demokrati behövs för att tackla Indiens problem.