Navigation
Powered by Squarespace
Sök

Entries in Shenzhen (1)

Thursday
Nov302006

Som ett telefonsamtal från 1800-talet

Zhu bor  idag i Zhejiangprovinsen med sin make och barn. 

 

Krönika publicerad december 2006

SHANGHAI

_ Som ett mobilsamtal från 1800-talet, kommenterade min svenske kompis. Det var efter att Zhu Xiaoying hade ringt och berättat om livet på fabriken hon jobbar på. Zhu är en 20-årig kinesisk tjej. Jag träffade henne första gången 2004 i Shenzhen. Det är en stad i södra Kina med mängder av fabriker som tillverkar för export till väst. Den gången hade hon precis deltagit i en vild strejk mot elektroniktillverkaren Computime. Arbetarna var till 95 unga kvinnor från landsbygden. Så är det på de flesta fabrikerna i Shenzhen.

Orsaken till strejken var slavvillkoren de jobbade under. Zhu Xiaoyings arbetsdagar började åtta på morgonen och fortsatte till 12 på natten! Sex dagar i veckan. För det fick hon en grundlön på 260 yuan, samt 2,10 yuan per timmes övertid. En yuan är ungefär lika mycket värd som en krona. Såväl arbetstiderna som lönen var olagliga.  
De fick inte ens lunchrast utan tvingades äta och arbeta samtidigt vid löpande bandet där det stinker smält plast. Jag minns hur hennes ögon lyste av glädje när hon berättade om strejken, hon skrattade och slog sig på knäna i triumf.

_ Jag var så glad att jag äntligen kunde få göra något åt min situation. Det var skönt att vara ute i solen också. I tre timmar stod jag ute på gatan och blockerade trafiken.
Att organisera strejker eller fristående fackföreningar är olagligt i Kina. De som gör det riskerar fängelse och inte minst jobbet. Kinas arbetskraft är därför försvarslös - billig och lydig. Men som ett tecken på att en del förbättringar faktiskt börjat ske lyckades Zhu Xiaoying och de andra 3000 arbetarna i sin kamp. Grundlönen höjdes till 610 yuan i månaden och maximalt 32 timmar övertid i månaden. Computime dömdes senare till miljonbelopp i böter. Efteråt flyttade Zhu Xiaoying till en annan provins. När hon ringde häromdagen berättade hon att den nya fabriken tillverkar metallkärl. Lönen är på drygt 1000 yuan månaden. Då ingår bostad. Hon jobbar två och en halv timma övertid varje dag förutom söndagar. Två dagar i månaden är hon ledig.

Xiaoying tyckte hon att villkoren var ganska normala och acceptabla. För en svensk kan det vara svårt att förstå. Men de svenska arbetarna i slutet av 1800-talet i Sverige skulle nog kunna relatera till hennes situation – deras arbetsvillkor var snarlika, även om man inte jobbade på söndagar på den tiden. 

De flesta multinationella bolag pratar numera om vikten av socialt ansvar och att vara goda ”företagsmedborgare”. Och vissa konkreta resultat kan faktiskt ses av det. I Shenzhen häromveckan såg jag en annons från en rekryteringsfirma. De sökte arbetare till Epsons fabrik. Epson gör bland annat skrivare. Annonsen lovade grundlön på 810 yuan. Inklusive övertid kan en arbetare tjäna upp till 1800 yuan, mat och bostad ingår. Det är inte dåligt i Kina. Problemen är värre på de mindre fabrikerna. Och det som många anser vara grundproblemet är kvar. Fria fackföreningar är fortfarande förbjudna.

Ola Wong