Navigation
Powered by Squarespace
Sök

Recensioner i full text

Monday
Oct222007

Sydsvenskan: Sjukt Billigt

Thursday
Oct182007

SvD: Sjukt Billigt

Kaliber ar nastan bibliskt i sin moral

”Sjukt billigt - Vem betalar priset för ditt extrapris?” heter en bok som kommer ut i dagarna. En bok som är en pappersvariant på de radioreportage som Jörgen Huitfelt, Thella Johnson och Ola Wong gjorde i radioprogrammet Kaliber under 2006 och som nominerades till Stora journalistpriset.

Det är lite taskig tajming på boken, för det är ett reportage som skulle kunna ha hyfsat och kanske raskt avslutat den utdragna ”väskdebatt” som smiskades fram på kultursidorna tidigare i år. En debatt om ”de skamlösa”, den nya urbana medelklass som lossat banden till resten av samhället och definierar sig själv med märkesvaror som nästan-är-lyx. För Kaliber-trion satte i sina reportage fingret på en ännu ömmare punkt i vår modekonsumtion.

Man började undersöka förutsättningarna för den rent illusoriska lyxen, eller som det tidiga tvåtusentalet döpte den till ”blingbling” utan att stanna i konsumentledet. Från Hennes och Mauritz, Lindex och Glitters bijouterihyllor följde man genom bland annat wallraffande hela produktionskedjan av billiga smycken ända till den hårt exploaterade industriregionen Shenzhen i Kina där stensliparnas kroppar täcks av lera bestående av svett och glasdamm. Ett land som har hälften av världens alla fall av silikos, stendammslunga. Det kan röra sig om närmare fyra miljoner sjuka människor. Smaka på siffran. Fyra miljoner.

Det sätter inte bara diverse antirökkampanjer i ett nytt ljus utan även skamlöshetsdebatten. För där en Fendi-väska tillverkas under helt rimliga arbetsförhållanden och därmed kostar stora delar av ditt månatliga mäklararvode förhåller sig det exakt tvärtom med det där ­örhänget från Lindex för 59 kronor.

Det var ett klassiskt reportage om produktionsförhållanden som konsumenter av Fendiväskor förmodligen skulle kalla socialporr och just därför var så välkommet.

Kaliber fortsätter göra reportage som Fendis kunder kan ha svårt att ta till sig, senast om hur vedervärdigt de polska gästarbetarna bor när de kommer hit för att snickra på deras kök. Men silikosreportaget sticker fortfarande ut. Det är svårt att säga vad det är som är så elegant och slående. Förmodligen att Huitfelt, Johnson och Wong hittat en berättelse om hur vår allra mest skamlösa och dessutom snåla fåfänga i slutändan tar livet av andra människor genom syrebrist. De kvävs, helt enkelt.

Det är nästan bibliskt i sin moral.

Martin Aagård

Redaktör Kultur

 

 
Wednesday
Oct172007

DN: Sjukt Billigt

Det började med ett prisbelönt radioprogram om den hänsynslösa tillverkningsindustrin i Kina. Nu har reportaget växt till boken "Sjukt billigt". Ulrika Kärnborg tycker att det är en briljant och modig bok om slavarbete i vår tid.[

 

Hammarby sjöstad, den eleganta nya stadsdelen utanför tullarna i Stockholm, är full av sten.

Den miljövänliga spårvagnsrälsen kantas av granit. Platsens utsmyckningar och konstverk är byggda av den. Det är granit överallt. Och det är huvudsakligen billig granit från Kina.

Journalisterna Jörgen Huitfeldt, Thella Johnson och Ola Wong gjorde år 2006 ett uppmärksammat reportage i "Kaliber" i P 1. Serien tilldelades Röda korsets journalistpris år 2007 och fick många svenskar att börja fundera över sitt globala ansvar. Nu har den blivit bok.

Genom att utge sig för att vara representanter för det svenska importföretaget WJH lyckades de svenska journalisterna ta sig in i hjärtat av Shenzhen, en industriell frizon i södra Kina som skryter med hög tillväxt. Via Hong Kongs luftkonditionerade kontor wallraffade de sig nedåt i näringskedjan tills de slutligen kunde ta sig in i de understa leden av tillverkningen där sten huggs till byggprojekt i svenska kommuner och glas och halvädelstenar slipas till billiga smycken.

Vad de fann var manufakturer där 1800-talmässiga arbetsvillkor rådde, där arbetare slet dag och natt utan skyddsutrustning fullständigt täckta av livsfarligt stendamm. De hittade iskalla sovsalar där arbetare sov på stenhårda sängbottnar och kantiner där samma arbetare betalade dyrt för urkokt eller halvrutten föda.

De talade med sjuka och utmattade kineser som migrerat från landsbygden för att skaffa sig en bättre tillvaro, men som dragit på sig stendammslunga och nu fruktade för att slängas ut på gatan som kasserade sopor.

"Sjukt billigt" är en briljant och ovanligt modig reportagebok med flera texter som förtjänar att bli klassiker, bland andra Thella Johnsons berättelse om sin farfar, författaren Eyvind Johnson, och hans far Olof Petter Jonsson som den 14 november 1915 dog av "lungemphysem och ljumskbråck i förening med tungsinthet", eller stendammslunga som vi skulle säga i dag.

Eller Jörgen Huitfeldts intervjuer med arbetare och direktion på Bohusläns Kooperativa Stenindustri. För att få perspektiv på den kinesiska tillverkningsindustrin behövs de historiska återblickarna. När man läser om svenska arbetares kamp för rättigheter och bättre arbetsmiljö, förstår man vad det är de kinesiska arbetarna lever i fullständig avsaknad av.

Och det känns hemskt att tänka på att vi som har uppnått välstånd och säkerhet väljer bort detta för frukten av slavars arbete, bara för att det är billigare.

Här och var saknar jag längre och utförligare beskrivning av det kinesiska samhället. Ola Wong snuddar vid det så kallade hukou-systemet. Det uppstod när Mao Zedong hade vunnit inbördeskriget 1949 som ett slags folkbokföring vilken delade in befolkningen i två grupper, stads- och landsbygdsbefolkning.

I praktiken var det ett apartheidsystem där landsbygdsbefolkningen utgjorde underklassen. Syftet var hänsynslös exploatering av de livegna bönderna och målet var industrialisering. Det nåddes paradoxalt nog inte förrän efter Maos död när en viss uppluckring i systemet kunde ske och landsbygdsbefolkningen började strömma till de ekonomiska frizoner som, likt Shenzhen, skulle bygga broar till framtiden.

I hukou-systemet har en bonde som lämnat sin hembygd för att söka försörjning i staden väldigt få rättigheter och inget socialt skydd. Det är nästan som om migrantarbetarna i Kina saknar medborgarskap, vilket i vissa lägen kan vara väldigt bekvämt.

För Kina är en diktatur, även om vi om vi i profitens namn gör det bästa för att förtränga det, och individuella fri- och rättigheter står lågt i kurs. Många har rent av rapporterat om en försämring i samband med förberedelserna inför OS år 2008. Censuren ökar. Men författarna till "Sjukt billigt" vet inte vilket ben de ska stå på när de analyserar hur västerländska konsumenter ska förhålla sig till supermakten i öst.

"När man berättar om arbetsförhållandena i Kina ropar folk ofta efter bojkott", skriver Ola Wong i det avslutande kapitlet om Kinas framtid. "Men den som förespråkar det har missat hur världsekonomin fungerar i dag", fortsätter han. "Det är nog omöjligt att leva ett normalt liv utan att köpa något från Kina."

Nej, bojkott är inget som den här bokens författare förespråkar. Snarare föreslår de att svenska företag och svenska inköpare blir mer medvetna om hur industrin ser ut i Kina och kräver förbättringar och ålägger sig själva att presentera uppförandekoder, det vill säga etiska dokument som garanterar kunderna att de tar ett socialt minimiansvar.

Frågan är vad några uppförandekoder kan göra i ett land som saknar rätt till fri organisering och yttrandefrihet; det vill säga grundläggande demokratiska rättigheter. Ola Wong citerar Suki Chung på Labour Action China som säger att utländska företag i längden inte kan ändra situationen i Kina. CSR (Corporate Social Responsibility) och uppförandekoder avfärdar hon som imageskydd för multinationella jättar. I stället anser Labour Action China att det enda sättet att förändra är att engagera och organisera arbetarna.

Lättare sagt en gjort i en stenhård diktatur där det är förbjudet att starta föreningar och där facket är en syskonorganisation till partiet med syfte att utöva kontroll över arbetarna.

Wong menar också att en rad hoppingivande reformer på senaste tiden har införts. "Kinas politik i dag går ut på att bygga ett harmoniskt och stabilt samhälle", skriver han, som vore han utsänd från partiet.

När jag pratar med Helena Magnusson, doktorand med inriktning på migrantarbete i Kina, säger hon tvärtom att det varken finns tecken på ökad demokratisering eller några verkliga förbättringar i fråga om reallönehöjningar eller ökad trygghet för kinesiska arbetare. Däremot ökar protesterna och stämningar mot företag som inte tar ansvar till exempel för arbetsskador, vilket hon ser som positivt.

Kinas arbetslagstiftning är omfattande och ganska bra. Problemet är att lagarna sällan eller aldrig följs.

Trots det tycker många i väst att vi ska fortsätta att handla med Kina som om ingenting hade hänt. Man kan göra ett tankeexperiment: låtsas att slaveriet i Nordamerika på 1800-talet hade ignorerats på samma vis som dagens fruktansvärda förhållanden i Kinas industri.

Att slavarbete inte behöver avskaffas för att demokratin kräver det, eftersom det räcker fint med uppförandekoder och glada västerlänningar som sitter i salonger och pratar konsumentmakt.

Då hade vi kanske fortfarande haft bomullsplantager med kedjade arbetare i sydstaterna - låt vara med ett och annat av de brittiska textilfabrikörerna installerat fläktsystem.

 

Wednesday
Oct102007

Östgötacorren: Sjukt Billigt

Ett alldeles nödvändigt reportage

 

Jörgen Huitfeldt, Thella Johnson, Ola Wong: Sjukt billigt – vem betalar priset för ditt extrapris? Norstedts

Radioreportaget i radioprogrammet Kaliber som berättade om stenarbetare i Kina som arbetade 12 timmar om dagen alla veckans dagar utan några som helst skydd och andades in livsfarligt slipdamm har nu blivit en bok.

Det är en frfärlig historia som berättas. En historia som förtjänar att upprepas tills den inte är giltig längre. Den handlar om hur kinesiska företag genom strunta i allt var arbetarskydd heter kan erbjuda produkter som är väsentligt billigare än när de tillverkas här. Att det i nya svenska bostadsområden blivit mode att använda sten i områdena mellan husen beror till stor del på att den kinesiska stenen är så billig vilket i sin tur beror på att stenarbetet utförs helt utan skyddsanordningar.

Importörer reagerar

Ett par hundra miljoner kineser arbetar långt borta från hem och familj för låga löner och under vilka förhållanden som helst för att kunna skicka hem pengar till familjen.

I boken skildras hur reportrarna wallraffade som representanter för ett nystartat svenskt importföretag för att komma in i fabrikerna där det farliga arbetet äger rum. De berättar om intervjuer med kinesiska företagare som slutat tvärt när frågorna blir känsliga.

Sedan reportagen sänts har de svenska importörerna reagerat. De har tagit med sig skyddsutrustning och åkt till sina leverantörer i Kina. Om det blir någon effekt på golvet återstår att se.

Feng fick skadestånd

Allt är alltså inte nattsvart. Så är det med Feng som slipade stenar till smycken. Han drog på sig den obotliga sjukdomen silikos och hans fall har vandrat genom det kinesiska rättsväsendet och till slut har han fått skadestånd. De kinesiska myndigheterna skärper arbetsmiljölagstiftningen för de utländska företagen men hittills har företagen ostraffat kunna strunta i den.

I globaliseringens era är det här naturligtvis ett alldeles nödvändigt reportage.

 

 
Tuesday
Oct092007

Politiken: När tusen eldar slickar himlen

Med nysgerrighed og undren tager Ola Wong læseren med rundt i et Kina, der er utrolig sammensat. Fra fabriksarbejdersker, der bor i lag på sovesale, til den mest ekstreme form for power shopping blandt landets nye rige.
 

Ola Wong: När tusen Eldar slickar Himlen – Kinas väg til framtiden. Ordfront, 281 sider, 249 svenske kroner.
Det er en fin samling beretninger, Politikens Kina-korrespondent, Ola Wong, har begået i ’Når tusind bål slikker himlen – Kinas vej mod Fremtiden’. Titlens bål er foretagsomheden i Kina, alle de nye økonomiske eventyr og mareridt, der er med til at sode himlen over Shanghai til.
Ola Wong er af svensk-kinesisk afstamning (såvel som af rumænsk) og har siden 2002 boet i Shanghai, hvorfra han rapporterer til en række svenske aviser og til Politiken. Han elsker Shanghai, han elsker dynamikken i dagens Kina. Han drives af undren og nysgerrighed, hvilket også fremgår af hans reportager i denne avis.
Bogen er genbrug, for så vidt at det er avisartikler, der er udbygget til lejligheden. Langt stærkest er Ola Wong, når han beretter fra kinesernes hverdag – f.eks. om den hårdtarbejdende, desillusionerede 18-årige fabriksarbejderskes slidsomme glædesløse tilværelse. Hun bor i lag med kolleger på fabrikkens sovesal. Om fremtiden siger hun: »Man skal ikke tænke på fremtiden. Jo mere, man tænker på den, desto mere deprimeret bliver man. Jeg skal giftes hjemme i landsbyen«. Og så får hun et liv, hvor hun fortsat arbejder på fabrik, mens det barn, hun givet får, vokser op uden hende hos bedsteforældrene hjemme i landsbyen.
Eller når Ola Wong er på millionærmesse i Shanghai og sidder på et toilet til 5500 dollar, beklædt med 24-karats bladguld, og interviewer den kvindelige sælger, som forklarer, at guldtoilettet er godt for helbredet. I kataloget er der også en guldjacuzzi til 33000 dollar. Begrebet power shopping får ny mening, når Ola Wong en hel dag er på indkøb med 27-årige Victora Zheng – eksponent for den nye klasse, yuegangzu: kvinde, storbybo, 20-40 år med en indtægt på mindst 4000 yuan (3000 kr.) om måneden – en tårnhøj løn i Kina. Disse indkøbsjunkier shopper alle deres penge op og er læns inden månedens udgang.
Og Ola Wong besøger Kinas itIT-kirkegård, hvor millioner af kasserede computere lander – ulovligt – fra USA, Kina og andre lande. Her bearbejder de elektronik-affald i kemiske bade, der f.eks. skal udvinde den smule guld, der måtte være tilbage i microchips; det er ekstremt giftigt og farligt arbejde, som tilmed er dårligt lønnet. Det indebærer alskens giftigheder, blandt dem PVCpvc og tungmetaller som bly, cadmium, krom og kviksølv. Arbejderne ender uvægerligt med alvorlige, ofte dødelige luftvejs- og andre lidelser. Ola Wong taler med arbejderne – og deres børn, der leger i det giftige skrot og den giftige luft. Det hele er ulovligt, men det betyder ikke noget, for det er så let at bestikke kinesiske embedsmænd og politi. Vi kommer også med til Kinas mest forurenede by – et ligeledes fortvivlende sted fuld aft fortvivlende skæbner. [BLANK-TAG]
!
SOM STRØGENE, der tilsammen danner et kinesisk tegn, tegner Ola Wong Kina med sine mange forskellige beretninger. Hans nysgerrighed og undren – samt omsorgen for kineserne flest – gennemsyrer beretningerne. Og han langer ud efter det klæge destruktive bureaukrati og den langt mere destruktive korruption, der er en ulidelig del af kinesernes hverdag. Hans tegning viser både lys og skygge.
Ola Wong fortæller om krænkelserne af kinesernes rettigheder; om magthavernes angst for den oplyste kineser; de fortæller f.eks. ikke kineserne, at Kina er nummer to i verden, hvad angår udslip af drivhusgasser. Vist kunne aktive og samvittighedsfulde borgere hjælpe til at begrænse udslippet, men hvad nu hvis denne oplysthed og aktivisme bredte sig til andre områder, hvor Kinas enevældige Kommunistparti frygter folkelig indblanding? Næh, siger Ola Wong, på dette punkt, hvor man netop kunne have gavn af oplysning og demokratisk debat, vælger magthaverne at tie. Kineserne efterlades i den tro, at de intet kan gøre, mens den globale opvarmning fortsætter, og amerikanerne gør heller ikke noget ved den, hedder det.
Ola Wong er stærkest, når han tager os med rundt i øjenhøjde med kineserne. Og så får vi til med hans bedste opskrifter på nudelsuppe. 1000 tak også for det. Til slut svinger han sig op i et større perspektiv, hvor han ikke tilfører nok i forhold til de klare indtryk, han ellers storsindet delagtiggør os i.
METTE HOLM
boger@pol.dk[BLANK-TAG]
Mette Holm er journalist og Kina-ekspert.